Hösten 2000 påbörjades ett fönsterbyte i Ribershus. De gamla smäckra original perspektivfönstren (delbara, 1+1) från 1938 byttes ut till moderna, grova, pivåhängda fönster med en 2-glas isolerruta. De nya fönsterna tillverkades av Fönsterspecialisten i Lönsboda AB.

Någon på HSB hade förbisett att vissa fönster var sidohängda. Även dessa fönster hade HSB tänkt skulle vara pivåhängda. Resultatet ser ni här under. Brevinkast?

Några hyresgäster protesterade högljutt, arbetet avstannade, ett nytt beslut togs, vilket resulterade i att ca halva huset har fått behålla de sidohängda fönsterna. Samtliga sitter dessutom så placerade (balkong ovanför) att de aldrig har utsatts för regn. Nyskick alltså, trots över 70 år gamla. Men HSB hade bestämt att alla fönster skulle bytas, urskillningslöst.

Det finns ett par tidningsklipp under "Tidningsartiklar" som berör kritiken över fönsterbytet. 

De som arbetade med fönsterbytet berättade att detta vara det mest onödiga byte de varit med om när de gick fram med sina tigersågar. Det var några fönsterbågar på översta våningen som var i behov av en renovering, resten behövde bara målas om. 1938 användes ett kådrikt kärnvirke som gjorde fönsterna mer eller mindre outslitliga. Någon hyresgäst kontaktade Allbäck i Ystad som är välkända specialister på fönsterrenovering. De var och tittade på fönsterna och kunde konstatera att skicket var sådant att en renovering var att föredra framför ett byte.

 

Så här kan det gå om känsla för det estetiska saknas. De sex lägenheterna med kokvrå fick ett nytt fönster som mer liknar en tvättmaskinlucka. Det gamla fönstret hade 46 % större glasyta. Aj så fel det kan bli!

HSB fick frågan om varför ingen arkitekt hade anlitats för att säkerställa att det arkitektoniska värdet inte gick förlorat: Det behövs inte, det här klarar vi själva! . Svansföringen var det inget fel på, resultatet blev också därefter.

I en artikeln i tidskriften "Skånska Gårdar" nr 4/00 - 1/01 kan man läsa en mindre smickrande artikel om HSB's fönsterbyte.

Härunder ser ni några bilder som är tagna före/efter bytet. Det framgår tydligt att fönsterytan har blivit betydligt mindre. I stora drag så var de gamla fönstren ca 8-10% bredare. OBS! Tändsticksasken är av modell större.

   

 

 

De gamla fönstren var utrustade med en sinnrik konstruktion (Byggmästaren Eric Sigfrid Persson fick flera patent på detta pivåhängda fönster med inbyggd justerbar ventilation) som medgav att luftinsläppet kunde justeras. Spaken med den svarta bakelitknoppen användes för att steglöst vrida två vertikalt placerade lameller. Denna konstruktion krävde naturligtvis ett visst underhåll för att fungera tillfredsställande. Ordet underhåll fanns tydligen inte i fastighetsägarens vokabulär. Underhållet var alltså obefintligt. Så med tiden kärvade konstruktionen på många fönster med drag som följd.

De nya fönstren som sattes in hade inte denna sinnrika luftspalt för ventilationen utan var helt täta med hjälp av en tätningslist runt om. Resultat: Ingen luft kom in i lägenheterna och efter en kort tid klagade hyresgästerna.

En OVK-kontroll (funktionskontroll av ventilationssystemet) genomfördes och den blev naturligtvis underkänd. Detta resulterade i att den övre horisontella listen på fönsterna togs bort permanent. Nu blev ventilationen godkänd. Alltid samma flöde, sommar som vinter. Inga justeringsmöjligheter som tidigare. Det är väl detta som kallas utveckling!  

Det är nog ett genomgående mönster i hyresfastigheter att ägaren undviker förebyggande underhåll för att hålla nere kostnadera. Istället satsar man på genomgripande, stora renoveringar med längre tidsintervall. Samtidigt passar man då på att uppgradera standarden och chockhöjer sedan hyrorna.

Det är just detta som håller på att hända i Ribershus nu (juli 2014).

 

 
När de nya fönsterna monterades skulle tydligen en billig och enkel konstruktion användas. För att dölja övergången mellan karm och huskropp monterades en vitmålad planka med några skruvar. Se bilderna ovan.

Flera hyresgästerna gick i taket när de fick se denna oestetiska lösning. I ovan berörda lägenhet låste hyresgästen helt enkelt dörren med sjutillhållarlåset och stoppade därmed vidare förfulning.

Efter någon eller några dagar med flera möten och diskussioner ändrade sig HSB. Påtryckningarna från hyresgäster och tillkallade professionella experter från kommunen gav resultat. Här finns ett infoblad från HSB.

Istället för den vitmålade plankan gjordes nu en snygg murning som sedan täcktes av en målad väv.

Som sagt, någon arkitekt var aldrig inblandad: Det behövs inte, det här klarar vi själva!   

Ribershus